Stockholms Spårvägar

Ludvig Selldin (1878-1962) var anställd vid Stockholms Spårvägar 1899-1941. Ludvig anställdes som hästskötare 1899. I början av 1900-talet elektrifierades spårvagnarna och hästarna försvann. Ludvig bytte arbete och blev spåvagnsförare. Senare övergick han till att vara konduktör, och 1941 pensionerades han.


Foto från Stockholms Spårvägsmuseum
Ludvig, mannen till vänster och hans arbetskamrat Holmstedt med spårvagnshästar. Bilden är tagen omkring år 1900.


Ludvig, konduktör iklädd sommaruniform omkring 1920.

När storstrejken bröt ut 1909 gick även Ludvig ut i strejk. Han hade då arbetat vid spårvägen i tio år. Efter strejken återanställdes han som "extra". Detta innebar att han fick börja om som nybörjare med låg lön, samtidigt som han hade en familj att försörja. Av drygt tusen spårvägsanställda som gick ut i strejk var det mindre än en tredjedel, som återanställdes. Av de strejkande spårvägsarbetarna var det nästan hundra, som emigrerade till USA.

Oscar har berättat om hur det var, när familjen flyttade från centrala Stockholm till Råsunda 1912. De packade allt sitt bohag i en spårvagnssläpvagn. Den kördes sedan ut till Råsunda, där den lyftes av spåren medan man lastade ur. Man kan förstå att detta var en spännande upplevelse för en femåring.

lisa.jpg
Lisa bidrog till familjens försörjning genom att arbeta som vagnsstäderska vid Spårvägen. Bilden är tagen utanför vagnhallen i Råsunda sommaren 1920.

Även Ludvigs och Lisas yngste son Gösta anställdes vid Spårvägen. Han var målare i verkstaden. Han drabbades av samma neurologiska yrkessjukdom, som många andra målare, och avled 1977.


senast uppdaterad: 1999-11-06 av Karin Selldin ©