Långholmen

Långholmen i centrala Stockholm var under 250 år en fängelseö. År 1724 inrättades ett spinn- och rasphus där. På 1860-talet byggdes Kronohäktet, och 1880 invigdes Centralfängelset på Långholmen. År 1978 upphörde fängelseverksamheten och de flesta fängelsebyggnaderna är rivna. Kronohäktet har byggts om till hotell och vandrarhem.

Två av släktens män har avtjänat straff på Långholmen.

Straff-fånge 370 Wiklund Johan Erik
Johan Erik Wiklund (född 1839) var äldre bror till Josefina Selldin (f. Wiklund). Johan Erik Wiklund var handlande på Söder i Stockholm. Den 6 november 1884 kom han till Kronohäktet på Långholmen.

Den 5 september 1884 hade han dömts för "visad uppenbar vårdslöshet mot borgenär" till tre månaders fängelse. Han var alltså vad vi idag skulle kalla en ekonomisk brottsling. Strafftiden börjar räknas den 7 november och han friges den 7 februari 1885.

I fångrullan kan vi se att han hade 4:04 kr med sig i kontanter, när han kom. Han kvitterade inte ut några kläder i häktet utan använde sina egna kläder under hela vistelsen. Däremot kvitterade han ut fotogen för 1 kr. Det var ju under den mörka årstiden och fotogenet användes förmodligen till en lampa. Han kvitterade också ut porto för 6 öre, tyvärr vet vi inte vem han skrev till. (Det kan ha varit hustrun Margareta, fordringsägarna eller någon som skötte hans affärer under tiden.) När han friges kvitterar han ut resterande 2:98 kr.

Nr 1069 Fredriksson Sven Adolf
Sven Fredriksson (1901-1965) var dotterson till Karl Johan och Josefina Selldin. Han kom till Centralfängelset på Långholmen den 22 oktober 1918.

Han var dömd av Stockholms Rådhusrätt den 12 oktober 1918 till straffarbete i 4 månader för "å särskilda ställen och tider förövad stöld". I fångrullan finns en beskrivning av den unge Sven. Han var springgosse och tidigare ostraffad. Han hade ljusbrunt hår, blå ögon, rak näsa, ovalt ansikte och ordinär kroppsbyggnad. Han var 1,72 m lång och vägde 65,5 kg samt var fullt arbetsför vid ankomsten.

Under hela vistelsen sitter Sven isolerad i enrum och arbetar. När han friges den 15 februari 1919 kvitterar han ut 8:09 kr i arbetsförtjänst.

Svensk kriminalvård idag
Mycket har hänt med svensk kriminalvård sedan Långholmens storhetstid. Dödsstraffet är sedan länge avskaffat. Straffarbete finns inte längre, och det sker ett aktivt arbete för hitta alternativ till fängelsestraff. Förmodligen skulle varken J E Wiklund eller Sven Fredriksson hamnat i fängelse i dag.

Intensivövervakning med elektronisk kontroll "Elektronisk fotboja"
Personer som döms till upp till tre månaders fängelse kan ansöka om att få avtjäna straffet i frihet med elektronisk fotboja. I stället för att sitta i fängelse bor man kvar hemma. Man får bara lämna hemmet för att gå till sitt arbete, skola eller liknande. Under strafftiden får man inte dricka alkohol, och frivårdens personal kan när som helst göra hembesök och alkoholkontroll. Lämnar man hemmet på otillåtna tider går larmet. Missköter man sig får man avtjäna resterande tid i fängelse. Handlanden J E Wiklund skulle förmodligen fått avtjäna sitt straff i frihet. Efter två månader hade han blivit villkorligt frigiven, vilket innebär att han då sluppit övervakningen och fotbojan.

Skyddstillsyn med samhällstjänst
Sven Fredriksson var bara 17 år gammal, när han dömdes. Normalt döms så unga människor i dag till vård av socialtjänsten. En ung person som döms första gången kan också dömas till skyddstillsyn med samhällstjänst. Man står då under övervakning under ett år. Under tiden skall man utföra ett bestämt antal timmar oavlönat arbete för någon ideell förening eller liknande.


senast uppdaterad: 2000-12-31 av Karin Selldin ©